Mot Vakaren

⬅️ Föregående äventyr: Djävla Eldstensbanditer ↔️ Nästföljande äventyr: Upp i Vakarens torn ➡️

Stridsdammet lägger sig efter att vi nedgjort både jätten och imparna som befann sig vid eldkristallen.

Thorek Järnrustning är chockad över stridshammaren som riddar Honke svingat. Honke besvarar hans frågor, och Thorek verkar sluta sig till att han blandar ihop Honkes hammare med någon annan.

Eldkristallen verkar ha försvunnit i stridens hetta, Thorek lyckas övertala Trixie och Kenku att den är säkrast på sin plats, infryst i isgrottans is, och de lägger tillbaka den där.

Gruvmästaren Dimitri kommer nu till platsen. Det visar sig att den dräpta jätten var hans adoptivbror och att han är död gör Dimitri upprörd. Han är på väg att försöka hämnas på sin brors baneman men Thorek lyckas lugna ner situationen.

Andhämtning

När vi kommit tillbaka till slottet och förklarat vad som hänt för ståthållaren kan vi ta det lugnt en stund.

Mossa bekantar sig med sitt frö.

Trixie rapporterar till Balefor och frågar efter sin försvunna (beroendeframkallande) dolk är. Balefors svar är "I Storslag", men han kan inte ge någon exaktare beskrivning än så. Det borde däremot Vakaren kunna – en gud som ser mycket.

Riddar Honke erbjuder sina reskamrater platsen som hans nya väpnare, men av olika skäl avböjer de alla. Honke är inte ledsen över det, och ståthållare Peter vet redan några ungdomar vid hovet som skulle kunna bli passande väpnare.

Mot Vakaren

Vi uppfattar snart att stämningen i slottet präglas av spänning och beredskap. Vakter ställs upp eller rör sig mot sina poster. Staden förbereds för att stå emot ett anfall eller en belägring. Det är möjligt att staden kommer anklagas för att skydda brottslingar, men eftersom ståthållaren lovat oss bistånd kommer den inte ge sig frivilligt.

Efter lite överläggningar med ståthållare Peter om vad vi ska göra härnäst kommer vi fram till att det bästa är att söka upp Vakarens munkorden för att efterfråga gudomlig kunskap eller vägledning.

Efter en kort krogkväll på Gröna Lemuren utan några särskilda mängder spelande låter vi det bli en förhållandevis tidig kväll.

Nästa morgon presenteras riddar Honke för tre kandidater till ny väpnare. Efter lite intervjuer faller valet på dvärgen Torbrim Thoreksson, son till gruvmästaren Thorek Järnrustning.

Därefter packar vi det sista och ger oss iväg mot sydöst – mot Vakarens torn.

Rån

På resan övernattar vi i det fria, och överfalls på natten av rövare. Rövarna är ganska kompetenta krigare eller magiutövare, men blir ändå nedgjorda av oss. De utropar något om "Avernus" under anfallet.

Har deras anfall något med det stundande inbördeskriget att göra, eller handlade det bara om att beröva oss våra ägodelar?